Söndagen den 14:e september skulle jag ta en sväng förbi jobbet och handla lite till måndagen, sen skulle jag vidare till Götene för att gå på kryddparty hos MB. Dagen efters kulle jag ha min månatliga blödning, vilken såklart plötsligt hade fått en helt annan innebörd än tidigare... :) Kom på när jag satt i bilen på väg till kneget att Karin sagt att apoteket borta på Framnäs var öppet på söndagar. Nyfiken i en strut som ja e va jag tvungen att åka ut dit först och köpa mej ett test för & kolla hur det stod till med bullar i ugnen & så :) Hade en liten, liten aning... Tydligen känner man sin hydda ganska bra... In på toa på jobbet, pissa på pinnen och vänta.... Ni har ju sett resultatet.. Klart & tydligt... I grossess... 

Konstig känsla... Inget lyckorus med duvor och fågelkvitter... Ingen panikkänsla över vad jag nu hittat på... Snarare ingenting...

Fixade klart på jobbet o satte mej i bilen, ringde Karin, som direkt frågade hur det gick med "barnplanerna" varpå jag fick svara att jag trodde jag var på tjocken.. Där lät ju dock inte reaktionen vänta på sig... Karin har väl aldrig lagt band på känsor.. Uuuut ska dom... 

Åkte & brände pengar på kryddpartyt & i bilen på väg hem börja jag fundera på hur jag skulle lansera nyheten hemma... Resultatet:

Åkte t Hjertbergs (enda öppna en söndagkväll) & köpte ett kort och en liten nalle, knattens första leksak. Är ju ingen Nils Ferlin, så detta var vad jag fick ihop till ett kort lite snabbt på Hjertbergs parkering...

Måste tillägga att Kevin kommer det inte bli, men cK vill det så än så länge heter han det...



Nu, 14 veckor (ja R, jag tycker också det känns knepigt att räkna livet i veckor, men alla andra gör ju det :) ) får jag svallningar av både lycka, nyfikenhet och panik.. Allt på en gång. Är ju ruskigt stort.. Fantastiskt... Men hur ska jag kunna ansvara för någon annas liv?? Det är fööör stort!! Hur kommer han/hon se ut... Riktigt skumt... :)

Fast en sak vet jag i alla fall... Även om ja inte vet hur man byter blöja eller kan känna igen vilket pip som är hunger-eller trött-pipet. Och även om jag inte kommer bli nå´n Stålmannen-morsa som kan koka egen barnmat med ena handen och baka bullar och städa med den andra, samtidigt som jag tränar på gym, joggar, går på ansiktsbehandling, bara handlar ekologiskt och behagar cK på bästa sätt... Så vet jag att vi KOMMER att bli de bästa pärona på jorden ändå... Just bara för att vi är vi...