Grubblerier

Ända sen kommentaren kläcktes den 3.e januari i år har den följt mig dag som natt. Jag vet inte om jag kanske överreagerar, eller om det är hormonerna som spökar, men konstigt har det i alla fall känts i kroppen. Jag vet att personen i fråga egentligen inte var ute efter att såra och jag är osäker på om det är sårad som är det rätta ordet på mina känslor...  Mer en undran har tagit fart som snurrar och snurrar för jämnan...  Är det nu straffet kommer?? Är det nu det är dags att betala igen för de där tio-öringarna jag snodde Malins michelin-gubbeburk för att kunna köpa chips, eller för den gången jag (i självförsvar förvisso) sparkade in densamma i skrivbordet med huvudet före. Eller kan det rent av va så att jag till och med handlade fel, när jag sparkade och slog vett i min nio år yngre lillasyster för att jag inte tyckte hon skötte hamstern,  Elton Frankén, på ett fullgott sätt... Jag borde frågat om slantarna, jag borde låtit Malin ge mig vad jag förtjänade och jag borde framförallt med myndig stämma förklarat för Lina hur man tar hand om ett djur... Jag var dock 23 och hon 14.. Jag borde vetat bättre...

Är det nu det kommer ikapp mig?? Varför straffas JAG då i så fall inte direkt??

Kommer JAG få ett barn som bara en mor kan älska?? 

Är det verkligen som Alma(3.5)  säger??


Att kusin-Kévin...


...ock kossan är SÅÅ himla lika??

Det barnet har redan en stab som älskar honom förutsättningslöst, kravlöst, gränslöst. Vi älskar honom lika mycket som vi älskar alla andra barn i klanen (stora som små)...Och vi älskar honom även...om han är en flicka! ;-)

Men om han är en kossa då??

Det där med att du sparkade in mig i skrivbordet (med huvudet före) det kommer jag ihåg som det vore i går och det kan jag förlåta, att du slog och sparkade och slog vett i Lina, det kan jag också förlåta. MEN att du tog tio-öringar ur min Michelin-spargubbe...DET kom som en chock för mig och det kan ta ett tag att smälta och förlåta.



Nu är det väl kanske så att jag själv kanske inte var guds bästa storasyrra och gud ska veta att mina synder straffas genom mina barn. Du kan dock vara lugn. Det märks inte på utsidan. Där ser di ut som di änglar di borde vara. Men på humöret...på humöret...det märks allt vem som är mormor till dem.



Så nån ko blir det nog inte av KosinKévin. I allafall inte på utsidan.